Se mig! Jag vill ha uppmärksamhet!

Idag kan man läsa om E-type, Alexander Bard och några andra s.k. "stjärnor" i dagstidningarna. De ondgör sig över att de nya reglerna i Melodifestivalen är så hårda och orättvisa så att det kommer att få de "seriösa" artisterna att bojkotta festivalen. "Det kommer att bli en freakshow för amatörer och veteraner", säger E-type. "Det håller på att bli ett rent TV-jippo", säger A.Bard. "Håller på att bli?!??" Vilket skämt! Jag har som TITTARE för länge sen bojkottat skiten just pga stolpskott som E-type och Bard. "Håller på att bli?"
Jag tycker det luktar desperation och hybris lång väg! Är de små divorna lite rädda för att inte få synas i glittriga kläder och dricka gratis skumpa inför skvallerpressens kameror? Eller kanske oroliga över att inte få fyra av sina 250 kilo pyroteknik på bästa sändningstid? När Alexander Bard säger att "SVT kanske vill satsa mer på jippo än på musiken" framstår han ju som fullständigt uppe i det blå. DET HAR VÄL FÖR HELSKOTTA INTE VARIT ANNAT ÄN ETT ENDA STORT JIPPO SEN DET BÖRJADE???

Jag kommer att spräcka en ådra om jag fortsätter så här. Usch.

Vissa gör VADSOMHELST för att tillfredställa sitt behov av att vara känd i TV.

Cowboys i Skåne

"Cowboysekten". Det kallas den s.k. församlingen i Höör i Skåne som håller till på gamla Vägasked och som själva kallar sig för Kingdom Center. SVT:s reportage där undersöker om det förekommer tvångs- och barnarbete, och om de är den utåtriktade eventfirma som de utger sig för eller om det är en sekt under ytan. En tjock man som har efternamnet "Segerliv" säger att de är den mest sociala och öppna församling som finns. Avhoppade medlemmar och andra runtom säger någonting annat. Hur det än är så känns det riktigt obehagligt att se dem utstyrda som seriösa cowboys och -girls. Och leende säga att alla anklagelser bara är ren bluff. Deras hemsida är på engelska och den mest framträdande symbolen är inte korset, som brukar vara gängse för en kristen församling, utan Texas' flagga, den röd-blå-vita med stjärnan. Man blir inte klok på om det handlar om en farlig sekt eller om det är en fryntlig samling människor som gillar linedance och spareribs. Hmm, detta ska bli intressant att följa, Segerliv har redan börjat sprattla och skicka ut dementier och brev där han ber om ursäkt för att han "kanske har behandlat några på ett felaktigt sätt". Ji-haa säger jag, det osar bränt här. Tror kanske att det kommer att bli fortsättning på denna bevakning i media...

Det kunde ha varit jag i cowboyhatt och ölmage...

Ändrade planer

Sitter på mitt kontor och tittar ut på sensommarvädret. Soligt och lagom varmt, sådär en 22 grader. Jag drömmer om att få åka ut med båten och dra några abborrar istället för att ruttna bland pappershögarna. Funderar på att ta ut några timmars komp resten av dagen. Och kom inte och säg att det är oansvarigt, för vem lider av att jag blir glad, harmonisk och hämtar kraft? Alla i min omgivning vinner på det, och min chef är såå upptagen av viktiga möten idag, så han kommer inte ens att veta om jag ens var här idag. Så, vad väntar jag på? Vi hörs! Hej då!

Det är en konst att våga njuta. /Soundmaker

Mindre snack och mer verkstad, tack.

En sorts idrottsmänniskor:
Ara skyllde på domaren.
Helena Lundbäck på hästen.
Seglaren Rasmus Myrgren skyller på en medseglare.

En annan sort:
Sanna Kallur hade inga ursäkter, hon bara grät.
Håkan Dahlby, skytten, var bara bitter på sig själv.
Musse erkände att han inte orkade.

När man idrottar måste man förstå det svåraste och mest fascinerande av allt:
Det är lika underbart att vinna som det är otröstligt jobbigt att förlora. Och insatsen är gigantisk, man satsar sig själv om man tävlar i den yttersta eliten.

Men de som tycks ha insett detta, att man faktiskt KAN misslyckas, de går alltid ur striden med huvudet högt. Och våra förväntningar tänds igen. Som när Sanna Kallur med tårar i ögonen säger inför kameran att 'jag är otroligt sugen på nästa tävling'. Helt fantastiskt.

Det hjälper också om man hela tiden tänker på att det faktiskt finns en MÄNNISKA bakom den prestationsmaskin som man ser på TV ett par gånger om året. Bara för att triumfen uteblir, så finns ju själva personen kvar... Och det borde vara mer värt än en medalj som ligger och samlar damm när OS-arenorna släcker ljuset och stänger portarna.

En balanserad förlorare ÄR en vinnare. /Människan

Arg liten osedd flicka

Carolina Gynning är jätte jätte jättearg. Hon får inte den bekräftelse hon så desperat behöver för att överleva. TV4 har tagit bort henne som kandidat för priset Kristallen, för Årets Programledare. För 5:an har också nominerat henne och då är det fusk och då tog 4:an bort henne. Så nu är hon jättearg som sagt. Jag tror hon tycker lite synd om sig själv.

Summan av kardemumman: Detta påverkar inte min vardag i någon större omfattning.

Hon har bra självförtroende, men väldigt låg självkänsla. Hon tycker inte om sig själv.

Berömd

Eva Nazemson kräktes i direktsänd TV och blir världskändis. Hon har tydligen gjort något fantastiskt och märkvärdigt för nu har hon fått en inbjudan till The Tyra Banks Show i USA och ska berätta allt om den där underbara live-spyan, troligtvis orsakad av bakfylla.

Sara Mohammad blev "Svensk Hjälte 2007" för att hon hjälper människor som lever under dödshot från sina familjer för att de har valt fel person att älska eller fel sätt att leva sitt liv. Hon flydde från Irak till Sverige 1993 efter att ha vägrat bli bortgift med en äldre, enögd man. Hennes bror gav henne två val. "Gift dig eller dö". Hon är en hjälpande ängel för många som lever gömda och rädda i Sverige 2008, efter att ha dödshotats av människor som tycker att hederskulturen är en OK livsåskådning.

Min reflektion är att man kan bli känd för olika saker. Och att jag hellre får höra att en svensk blir känd för medmänsklighet och civilkurage än att ha vomerat framför en kamera.

Vem ska höra de Gömdas skrik och sträcka dem handen?

Hot vs. Hot

Hot nr 1: Ulf Lundell hotar att lämna Österlen. Ett utsiktstorn stör honom svårt.

Hot nr 2: Ryska tanks rullar in i staden Gori i Georgien och hotar att starta krig.

Sensmoral: Detta belyser viktigheten av Ulf Lundells hot.

Det går inte att springa ifrån sina rädslor hur snabb man än är. /Soundmaker